Copypastekultur :) essetter.blogspot.com/2012/02/fran-i… ping @mickhinds

— Jessica Parland (@JPvE) February 25, 2012

@JPvE jepp, en ny postgutenbergsk digital muntlighet där alla kommer till tals :)

— Micke Hindsberg (@mickhinds) February 25, 2012

@mickhinds @juliainfinland ja den fär du gärna utveckla, Micke! :)

— Jessica Parland (@JPvE) February 25, 2012

Ja, skall försöka utveckla min lite kryptiska tweet ovan, som alltså var en kommentar på Jessicas utmärkta blogginlägg om hur en ny kultur av återvinning av innehåll håller på att etablera sig.

Om man tar ett steg tillbaka och kollar på säg Homeros Iliaden, Shakespeares Hamlet och Goethes Faust, så är de alla "remakes". Dvs de grundar sig på legender och folksagor, välkända berättelser som muntligt förts framåt. Alltså en pregutenbersk tradition.

Var det så att det var Goethe själv som sade något i stilen av; "Varför skulle vi [geniala konstnärer] besvära oss med att hitta på historier? Vi tar gärna av redan existerande och slipar uttrycket till yttersta perfektion." Kan också ha varit Gösta Kjellin som påpekade detta.

Hur som helst handlar det om att vidareförmedla kända berättelser. Men då måste man beakta att det är boken, och i senare tid just den gutenberska tryckkonsten som gjort att bl.a. dessa tre ovan nämnda etablerat sig i just den formen. De har egentligen frusits fast, och i den formen inspirerat till nya berättelser. Men just där har skiftet skett, den gutenberska parentesen inletts.

Nu tror jag att vi tar ett steg tillbaka, men i Johan Fornäs termer genom oåterkallelig dynamisering (irreversible dynamization). Dvs det samma som tidigare upprepas, men i ny form, en fullständig tillbakagång är omöjlig.

Så vi har en ny muntlighet som träder fram, en muntlighet 2.0. Då Janne Gallen-Kallela-Sirén hävdar att det är det visuella som är det centrala i detta skede tror jag att det är repliken. Jag skriver repliken därför att denna nya muntlighet allt som oftast är nerskriven. Dvs inte ordagrannt oral längre. Men webben är fylld av replikskiften som till sin natur är fria och flyktiga helt som muntliga framställningar. Men till skillnad från tidigare så är de också statiska och återupprepbara i originalform.

I denna nya värld fylld till brädden av en ofattbara mängd röster och replikskiften krävs alltså en ny copypastekultur också även nya sållningsmetoder (jämför alltså med den gutenberska sållningen av innehåll som styrde förlag, massmedier, m.fl. med olika slags inträdesriter och trösklar för att få sin röst hörd). Just för att höra röster inom denna kakofoni krävs t.ex. kuratering som en nygammal verksamhet.

Men att som Pelle Snickars och Kenneth Goldsmith kalla denna verksamhet som "okreativ" kan jag inte hålla med om. Eller skulle ni säga det samma om utställningskuratorns arbete? Och inte heller är detta ett område maskiner kan ta över. För all del kan maskiner sålla igenom algoritmiska rekommendationer och länkad data och 'internet of things' kommer att revolutionera dynamiken då nätverk av nätverk av data börjar interagera.

Men för datakonsumenterna i den mån de är människor, kommer det att vara en frågan om en ny muntlighet. Vilket jag tror att i många fall faktiskt kan kännas hemvant och bra. Människan berättar historier.