Politiska redaktören Antonia Berg undrar i Svenska Yles valblogg om man borde frånta okunniga medborgare deras medborgerskap:

Borde okunniga finländare fråntas sitt medborgarskap? 

(M)an börjar fundera om människorna verkligen bara ska ha rättigheter och inga skyldigheter.

Det minsta man kan begära av alla medborgare är väl att personen känner till vilka partier som sitter med i landets regering. Ska en person som inte vet det här ens ha rätt att rösta i val?

En högst relevant frådesättning. Visserligen brukar man ju säga att folket i demokratier får de beslutsfattare de förtjänar. men i vilket skede fjärmas befolkningen så långt från de samhälleliga processerna att de inte längre är kompetenta att rösta. Och att som en konsekvens av detta den representativa demokratin inte längre fungerar? När bör ett land inkompetentförklara sina medborgare?

Så som jag ser saken är detta ett led i ett större samhälleligt problem där individualismen gått så långt att ansvar och skyldigheter inte längre anses beröra den enskillda individen, vi är inte medborgare längre, vi är på sin höjd skattebetalare som noggrannt vaktar över vad vi får för vår investering.

Men då även beslutsfattarna börjar avsäga sitt ansvar är det senast då dag att börja oroa sig.

Dagens Huvudstadsbladet hade en intresseant artikel om det finländska samhällsklimatet där en utlandsbördig Nokiaingenjör intervjuas:

Men för några år sedan, ungefär när det började gå dåligt för ekonomin, började något obehagligt hända.

– Mina finländska vänner började prata på ett annat sätt. Rasistiska skämt blev vanligare. Jag började höra åsikter som att somalierna ska bort och invandrare som begår brott borde kastas ut ur landet. Men hallå, sade jag. Det är ju mig ni pratar om! Det sårar mig, min fru och min dotter.

...

Men där politiker använder mjuka ord så kanske vanliga medborgare slår en i ansiktet. Jag ser det redan hända.

Det är just här politiker, men också media, måste vara oerhört försiktiga. Då en Mari Kiviniemi pratar om att språklagen är till besvär, en Kirsi Virtanen jämför finlandssvenskar med huggormar för att inte prata om vad de sannfinländska politikerna driver för agendor, så sprids det som ringar på vattnet i de breda folklagren. Och där finns inte längre kvar några eufemismer, om de alls funnits. Och det är det många gånger inte längre ord det handlar om utan handling. Handlingar som kan få förödande konsekvenser. Handlingar som riktar sig mot allt från dagisbarn till åldringar.

Detta MÅSTE politikerna minnas. Deras skyldigheter och ansvar är enormt. Medborgarnas skyldighet är att beakta detta då de röstar.

Men ännu en gång, när slutar demokratin att fungera? Detta oroar mig faktiskt, för jag tycker att vi är skrämmande nära den punkten.